Ärlighet?
Kategori: Tankar och åsikter
Jag kanske ska sluta vara så himla ärlig.
Många säger att man kommer längst på ärlighet men många som säger det använder det inte själv.
Om någon skulle fråga mig om dens tröja är snygg och den är ful i mina ögon så skulle jag säga det.
Man säger ju inte att människan är ful, tröjan är ful.
Jag skulle hur som helst säga vad jag tycker och det är kanske det som får folk att bli rädda för mig?
Jag vågar säga vad jag tycker och känner.
Frågar någon mig om hur jag mår så är jag ärlig fast i vissa fall vill man inte prata med folk om sådant.
I dom fallen ber jag väl om att få vara fred eller att jag inte vill snacka om det.
Frågan är om det är fel av mig?
Folk skrämmer sig nog av min ärlighet?
Är det för dom är osäkra över sig själv varför jag skrämmer dom?
Det får mig att fundera om det är därför folk inte riktigt vågar prata med mig?
Om det beror på osäkerhet, så måste många tro att jag är säkrast i världen?
Fast samtidigt kanske folk upplever mig otrevlig med min ärlighet?
Frågan är då?
Är det verkligen värt att vara ärlig?
Från min sida så är det helt rätt.
Om man kommer på en lögn så kommer det fram förr eller senare och då kanske den lögnen uppfattas mycket värre än vad ärligheten hade gjort i början, tror då jag.
Jag snackar om min erfarenhet från mitt korta liv.
Ärlighet för mig, handlar mycket om att man kan stå upp för sig själv.
Om jag gjort något dumt så erkänner jag det.
Ibland måste man självklart hålla munnen om vissa saker så man inte sårar någon men i sådana fall är det bra ibland att höra sanningen.
Om man ska säga såhär.
Jag vill vara ärlig och jag är inte perfekt, så ibland ljuger jag men jag vill verkligen säga att det är väldigt sällan, i mina ögon så är det väldigt sällan.
Istället för att ljuga så brukar jag inte säga något alls, i vissa fall och då är det för jag inte vill såra eller göra någon något dumt.
Ärlighet har både för och nackdelar som många andra saker men jag tror inte att man kommer långt med lögner och jag tror verkligen att man kommer få sota för det i framtiden.
Med min ärlighet så hoppas jag verkligen att jag kommer tjäna på det.
Någonstans hoppas jag då det.
Tyvärr så kommer vissa extremt långt med lögner men dom människorna kommer få det svårt sen.
Ja, jag tror det och hoppas det.
Sen så kan det vara bra med vitalögner ibland.
Vitalögner är bra jämfört med lögner i alla fall.
Vitalögner använder jag då jag inte vill såra någon och framför allt skydda någon.
Saker som inte hör till ens egna liv bör man inte säga till någon även fast en människa frågar.
Först tycker jag att det är fegt av människan som frågar men i vissa fall förstår jag den människan, i fall hen är orolig för den människan som den frågar om.
Så ärlighet/lögner/vitalögner är svårt.
Ärlighet är viktigt för mig och jag tror som många andra säger att man kommer längst med det.
Mina föräldrar säger och tycker det också, det är väl därför jag tycker det också.
Som sagt, ibland ska man bara knipa igen men ja.
Ärlighet det är bra//Malin :)
Många säger att man kommer längst på ärlighet men många som säger det använder det inte själv.
Om någon skulle fråga mig om dens tröja är snygg och den är ful i mina ögon så skulle jag säga det.
Man säger ju inte att människan är ful, tröjan är ful.
Jag skulle hur som helst säga vad jag tycker och det är kanske det som får folk att bli rädda för mig?
Jag vågar säga vad jag tycker och känner.
Frågar någon mig om hur jag mår så är jag ärlig fast i vissa fall vill man inte prata med folk om sådant.
I dom fallen ber jag väl om att få vara fred eller att jag inte vill snacka om det.
Frågan är om det är fel av mig?
Folk skrämmer sig nog av min ärlighet?
Är det för dom är osäkra över sig själv varför jag skrämmer dom?
Det får mig att fundera om det är därför folk inte riktigt vågar prata med mig?
Om det beror på osäkerhet, så måste många tro att jag är säkrast i världen?
Fast samtidigt kanske folk upplever mig otrevlig med min ärlighet?
Frågan är då?
Är det verkligen värt att vara ärlig?
Från min sida så är det helt rätt.
Om man kommer på en lögn så kommer det fram förr eller senare och då kanske den lögnen uppfattas mycket värre än vad ärligheten hade gjort i början, tror då jag.
Jag snackar om min erfarenhet från mitt korta liv.
Ärlighet för mig, handlar mycket om att man kan stå upp för sig själv.
Om jag gjort något dumt så erkänner jag det.
Ibland måste man självklart hålla munnen om vissa saker så man inte sårar någon men i sådana fall är det bra ibland att höra sanningen.
Om man ska säga såhär.
Jag vill vara ärlig och jag är inte perfekt, så ibland ljuger jag men jag vill verkligen säga att det är väldigt sällan, i mina ögon så är det väldigt sällan.
Istället för att ljuga så brukar jag inte säga något alls, i vissa fall och då är det för jag inte vill såra eller göra någon något dumt.
Ärlighet har både för och nackdelar som många andra saker men jag tror inte att man kommer långt med lögner och jag tror verkligen att man kommer få sota för det i framtiden.
Med min ärlighet så hoppas jag verkligen att jag kommer tjäna på det.
Någonstans hoppas jag då det.
Tyvärr så kommer vissa extremt långt med lögner men dom människorna kommer få det svårt sen.
Ja, jag tror det och hoppas det.
Sen så kan det vara bra med vitalögner ibland.
Vitalögner är bra jämfört med lögner i alla fall.
Vitalögner använder jag då jag inte vill såra någon och framför allt skydda någon.
Saker som inte hör till ens egna liv bör man inte säga till någon även fast en människa frågar.
Först tycker jag att det är fegt av människan som frågar men i vissa fall förstår jag den människan, i fall hen är orolig för den människan som den frågar om.
Så ärlighet/lögner/vitalögner är svårt.
Ärlighet är viktigt för mig och jag tror som många andra säger att man kommer längst med det.
Mina föräldrar säger och tycker det också, det är väl därför jag tycker det också.
Som sagt, ibland ska man bara knipa igen men ja.
Ärlighet det är bra//Malin :)
Elsa säger:
människor skräms inte av att du är ärlig och ABSOLUT inte för att de är osäkra, dom väljer aktivt att vara runt personer som är trevliga och som dom trivs med och som de tycker tillför något till deras liv.
det finns en gräns mellan vad som är ärlighet och vad som är rent ut sagt förbannat respektlöst och otrevligt, och visst är vissa lögner onödiga och i vissa fall är sanningen bäst, men ska man brutalt yttra sanningen och sina åsikter om ALLT i ALLA sammanhang så kan man inte annat än förvänta sig att någon kommer ta illa upp och anse att "eftersom jag valt tröjan så tycker du att min smak och stil är ful" vilket blir ett angrepp mot personen. att vara otrevlig och ifrågasätta andras åsikter och därmed personens personlighet HELA TIDEN är inte ett sätt att skaffa nya vänner och bli omtyckt.
välj dina ärliga stunder med omsorg, och dina strider lika så, för väldigt få uppskattar att vid varje samtal bli mottalad och få höra att ens åsikter skulle vara fel, välj din ton noga för -att inte tycka likadant är okej, men sättet man säger det på kan få det att låta som att man istället smutskastar de andra i samtalet.
för att vara så brutalt ärlig och vilja yttra sina åsikter som du gör, så krävs en fingertoppskänsla för när det är okej och inte, vars gränsen går, vilka som kan hantera vad och en otrolig empati och respekt för sina medmänniskor, -för att det ska funka. annars kommer folk dra sig undan lika säkert som att det är en dag imorgon med, eftersom de upplever att du förolämpar dem och deras åsikter.
att vara ärlig och ha åsikter är inget fel, men det är HUR MAN FRAMFÖR DOM som gör skillnaden mellan vad som är -att stå för sin åsikt, och -att vara otrevlig.
bara min åsikt
Zakke säger:
Det gäller att veta/känna av när man ska berätta hela sanningen eller bara en liten del av den. Se så tycker jag inte att du är för ärlig, vem skulle vilja vara med en falsk person liksom?? :)
Zakke säger:
Vad jag menade med "för ärlig" är att du säger vad du tycker, och det är bra!
Zakke säger:
Haha, skriver så konstigt, menade att du är ärlig på ett bra sätt :)