Ärlighet?
Kategori: Tankar och åsikter
Jag kanske ska sluta vara så himla ärlig.
Många säger att man kommer längst på ärlighet men många som säger det använder det inte själv.
Om någon skulle fråga mig om dens tröja är snygg och den är ful i mina ögon så skulle jag säga det.
Man säger ju inte att människan är ful, tröjan är ful.
Jag skulle hur som helst säga vad jag tycker och det är kanske det som får folk att bli rädda för mig?
Jag vågar säga vad jag tycker och känner.
Frågar någon mig om hur jag mår så är jag ärlig fast i vissa fall vill man inte prata med folk om sådant.
I dom fallen ber jag väl om att få vara fred eller att jag inte vill snacka om det.
Frågan är om det är fel av mig?
Folk skrämmer sig nog av min ärlighet?
Är det för dom är osäkra över sig själv varför jag skrämmer dom?
Det får mig att fundera om det är därför folk inte riktigt vågar prata med mig?
Om det beror på osäkerhet, så måste många tro att jag är säkrast i världen?
Fast samtidigt kanske folk upplever mig otrevlig med min ärlighet?
Frågan är då?
Är det verkligen värt att vara ärlig?
Från min sida så är det helt rätt.
Om man kommer på en lögn så kommer det fram förr eller senare och då kanske den lögnen uppfattas mycket värre än vad ärligheten hade gjort i början, tror då jag.
Jag snackar om min erfarenhet från mitt korta liv.
Ärlighet för mig, handlar mycket om att man kan stå upp för sig själv.
Om jag gjort något dumt så erkänner jag det.
Ibland måste man självklart hålla munnen om vissa saker så man inte sårar någon men i sådana fall är det bra ibland att höra sanningen.
Om man ska säga såhär.
Jag vill vara ärlig och jag är inte perfekt, så ibland ljuger jag men jag vill verkligen säga att det är väldigt sällan, i mina ögon så är det väldigt sällan.
Istället för att ljuga så brukar jag inte säga något alls, i vissa fall och då är det för jag inte vill såra eller göra någon något dumt.
Ärlighet har både för och nackdelar som många andra saker men jag tror inte att man kommer långt med lögner och jag tror verkligen att man kommer få sota för det i framtiden.
Med min ärlighet så hoppas jag verkligen att jag kommer tjäna på det.
Någonstans hoppas jag då det.
Tyvärr så kommer vissa extremt långt med lögner men dom människorna kommer få det svårt sen.
Ja, jag tror det och hoppas det.
Sen så kan det vara bra med vitalögner ibland.
Vitalögner är bra jämfört med lögner i alla fall.
Vitalögner använder jag då jag inte vill såra någon och framför allt skydda någon.
Saker som inte hör till ens egna liv bör man inte säga till någon även fast en människa frågar.
Först tycker jag att det är fegt av människan som frågar men i vissa fall förstår jag den människan, i fall hen är orolig för den människan som den frågar om.
Så ärlighet/lögner/vitalögner är svårt.
Ärlighet är viktigt för mig och jag tror som många andra säger att man kommer längst med det.
Mina föräldrar säger och tycker det också, det är väl därför jag tycker det också.
Som sagt, ibland ska man bara knipa igen men ja.
Ärlighet det är bra//Malin :)
Många säger att man kommer längst på ärlighet men många som säger det använder det inte själv.
Om någon skulle fråga mig om dens tröja är snygg och den är ful i mina ögon så skulle jag säga det.
Man säger ju inte att människan är ful, tröjan är ful.
Jag skulle hur som helst säga vad jag tycker och det är kanske det som får folk att bli rädda för mig?
Jag vågar säga vad jag tycker och känner.
Frågar någon mig om hur jag mår så är jag ärlig fast i vissa fall vill man inte prata med folk om sådant.
I dom fallen ber jag väl om att få vara fred eller att jag inte vill snacka om det.
Frågan är om det är fel av mig?
Folk skrämmer sig nog av min ärlighet?
Är det för dom är osäkra över sig själv varför jag skrämmer dom?
Det får mig att fundera om det är därför folk inte riktigt vågar prata med mig?
Om det beror på osäkerhet, så måste många tro att jag är säkrast i världen?
Fast samtidigt kanske folk upplever mig otrevlig med min ärlighet?
Frågan är då?
Är det verkligen värt att vara ärlig?
Från min sida så är det helt rätt.
Om man kommer på en lögn så kommer det fram förr eller senare och då kanske den lögnen uppfattas mycket värre än vad ärligheten hade gjort i början, tror då jag.
Jag snackar om min erfarenhet från mitt korta liv.
Ärlighet för mig, handlar mycket om att man kan stå upp för sig själv.
Om jag gjort något dumt så erkänner jag det.
Ibland måste man självklart hålla munnen om vissa saker så man inte sårar någon men i sådana fall är det bra ibland att höra sanningen.
Om man ska säga såhär.
Jag vill vara ärlig och jag är inte perfekt, så ibland ljuger jag men jag vill verkligen säga att det är väldigt sällan, i mina ögon så är det väldigt sällan.
Istället för att ljuga så brukar jag inte säga något alls, i vissa fall och då är det för jag inte vill såra eller göra någon något dumt.
Ärlighet har både för och nackdelar som många andra saker men jag tror inte att man kommer långt med lögner och jag tror verkligen att man kommer få sota för det i framtiden.
Med min ärlighet så hoppas jag verkligen att jag kommer tjäna på det.
Någonstans hoppas jag då det.
Tyvärr så kommer vissa extremt långt med lögner men dom människorna kommer få det svårt sen.
Ja, jag tror det och hoppas det.
Sen så kan det vara bra med vitalögner ibland.
Vitalögner är bra jämfört med lögner i alla fall.
Vitalögner använder jag då jag inte vill såra någon och framför allt skydda någon.
Saker som inte hör till ens egna liv bör man inte säga till någon även fast en människa frågar.
Först tycker jag att det är fegt av människan som frågar men i vissa fall förstår jag den människan, i fall hen är orolig för den människan som den frågar om.
Så ärlighet/lögner/vitalögner är svårt.
Ärlighet är viktigt för mig och jag tror som många andra säger att man kommer längst med det.
Mina föräldrar säger och tycker det också, det är väl därför jag tycker det också.
Som sagt, ibland ska man bara knipa igen men ja.
Ärlighet det är bra//Malin :)
