oneamongallstars.blogg.se

Oundvikligt

Kategori: Tankar och åsikter

En tid massa kaosartade saker.
Jag känner att livet är väldigt orättvist.
Att de människor som redan har det tungt, ska ständigt hela tiden råka ut över flera saker.
Inte små jobbiga saker utan stora.

En människa som jag har sätt upp till har gått bort.
Det är inte så viktigt vad jag känner antar jag eftersom jag inte egentligen var den som stod honom närmast.
Saken jag vill komma fram till, är att jag vet att denna man har haft en del genom livet och inte bara en sak.
Att man inte fått hjälp i rätt tid och att man själv inte funnits i rätt tid eller att allt bara var opassande.

Jag är arg och besviken att denna underbara människa har dött, lämnat denna värld och fått så många människor att sakna honom.

Denna människa har varit så otroligt snäll, generös, charmig, karismatisk, komisk, hetlevrad, rolig och levande.
En fantastisk man, en sådan man alltid vill ha med, när du ska hitta på saker eller bara vill göra något.
Han brydde sig om alla, ville att alla skulle ha det bra runt omkring sig och han var så självisk.
På bara ett sätt.
Hans eget mående.

Han var så liten på jorden medan alla andra såg upp till honom som en gud, och det var för att han brydde sig så extremt mycket.
Han ville inte att någon skulle behöva oroa sig över honom, han ville väl med alla runt omkring sig och främst till sin familj.

Jag hoppas att jag får folk att känna sig som han gjorde.
Fortfarande finns det ingen förståelse över att jag aldrig kommer få se han le, skratta, prata, reta, argumentera busa, arg, ledsen och fundersam...igen.

Det är så mycket som händer.
Man kan inte förstå att folk kan forsätta leva särskilt då det finns så fantastiska människor att fortsätta tänka på. Att kunna fungera utan dessa människor i sin närhet, medveten om att man aldrig kan prata igen.
Att alla sk fortsätta i samma tempo, samma styrka och samma energi att kunna fullfölja och göra klart sina arbeten...

Jag är less på att det är så mycket älende men eftersom det redan visat sig bli mer så kommer mer.

Jag kommer sakna allra mest de långa samtalen om vad som helst, somkunde pågå i timmar utan att blivit lösta eller ens begripliga.

Jag hoppas vi kommer ses snart igen.
Kommentera inlägget här: