oneamongallstars.blogg.se

Skit förbannad.

Kategori: Tankar och åsikter

Jag kan verkligen inte beskriva den ilskan jag känner just nu.
Skulle kunna riva sönder en hel massa saker just nu men eftersom jag är smart nog och har sinne nog så gör jag det inte.
Men om jag fick så skulle jag kasta runt en massa saker i rummet just nu och säga hur förbannad jag är på lärarna på min skola.
Jag har snart gått ut nian nu och vet ni vad?
En av mina mentorer går fram till mig och säger det här?
"Malin, vi har hört att du varit mobbad och det ska komma hit en speciell psykolog som är jätte bra, skulle du vilja prata med henne så du får ett bra slut på nian. Så du kan prata av dig och så, jag har inte alls vetat något."
Inte vetat?
Jaa, du....
Jag har varit mobbad och nertryckt i slutet av 5an och det slutade i 9an, jag skulle kunna säga att mobbningen har pågått längre av massa andra orsaker men en  sak som är säker, att det var synligt.
Väldigt synligt.
Sen så visste redan fyra vuxna på skolan om det och så nu säger dom såhär?
Att dom inte visste om det!
Klart, att dom visste om det.
Brydde dom sig inte eller kunde dom inte göra något åt det helt enkelt?
Jag känner att jag är full av vrede just nu och vet inte riktigt vad jag ska säga.
Jag är extremt besviken och arg.
En pyskolog skulle knappast hjälpa mig nu.
Jag är väldigt glad att jag slutar på denna skola om en månad eller så.
Detta är så himla sjukt!
En sur Malin idag, kan vi ju skriva upp!
Hehe....
 

Mobbning

Kategori: Tankar och åsikter

Detta har nog varit en av dom längsta veckorna på länge.
Jag vet inte vad det kan bero på<3
Kanske för det finns så mycket i hjärnan som vill ut?
En av sakerna har varit bland annat att jag skulle vilja säga till skolan, alla dom på skolan vad som jag varit med om.
Varför?
För att visa hur himla hemska saker kan hända utan att lärarna tar ansvar eller hur taskig man kan vara mot varandra.
Många vet att jag varit mobbad och det får jag leva med även fast jag inte vill, jag tänker inte på det varje dag men mest då jag är depprimerad eller då jag har en dålig dag.
Jag funderar egentligen hur mycket lärarna bryr sig om barnen men eftersom dom inte brydde sig med vad som hände med mig och mina syskon, så antar jag dom helt enkelt gör sitt jobb bara för pengarna.
Så låter det som.
Själv när jag hör folk säga "vad skulle jag kunnat göra?"
Då blir jag bara förbannad "vad kan man inte göra?" undrar jag då.
Det enda allt handlar om är rädsla antar jag för ingen vill vara den som är mobbad?
Men det som jag är mest förbannad över är att när jag var mobbad och att man såg det nästan varje dag så kunde inte enda person ställa upp för mig.
Inte ens mina bästa vänner för dom var så rädda, jag vet inte om jag kan kalla det vänner längre?
Jag stod upp för dom så mycket jag kunde, när dom blev kallade saker, när jag hörde vad dom pratade i korridoren om mina vänner så sa jag emot men det gjorde inte dom.
Kan man kalla det vänner?
Det funderar jag på väldigt ofta särskilt då jag träffar dom.
Att man blir så rädd för att bli mobbad så att man inte ens kan ställa upp för sin vän.
Älskar dom mig inte, är dom inte mina vänner?
Jag förstår inte, vad var fel på mig?
Vad hade jag gjort?
Ingenting.

Jag stack ut och var annorlunda men vad är det för anledning, hade jag varit dum mot dom?
Jag vet inte, men en sak som jag fått lära mig på min grundskola är:
-Att lita inte på någon på riktigt.
-Var så självisk som möjligt, bry dig inte om någon annan än dig själv för annars blir du sårad.
-Klä dig inte för udda för då är du hemskt ful.
-Tycker du som läraren så hatar klassen dig.
-Gör dumma saker för att få uppmärksamhet/"vänner" (gäller nog mest killarna)
-Säger du något taskigt mot högsta hönset så får du ännu mer människor på dig.
-Vänd kappan efter vinden.
-Va inte dig själv.
Och vet ni vad?
Jag gjorde ingenting av det här.
Tvärt om, helt och hållet.

För det fick jag skit, skit, skit och skit.
Frågan är om det är värt det?
En och samma person får samma skit hela tiden, är det ett sätt att kasta av sig saker som dom har inombords eller är det bara för man inte har något hjärta och vill vara extremt taskig?
Det undrar jag extremt mycket över, för du är ju medveten över vad du säger och gör eller hur?
Så varför gör man detta?
För att må bättre själv?
Man mår ju bara sämre då, det är som att skära sig, kanske känns det skönt för stunden men när du ser ärret efter några år så kommer du aldrig få bort dom och dom påminner dig alltid, varje dag över varför du gjorde dom.
För om du mår dåligt, kanske det känns bra för stunden att vara dum men hur blir det efteråt?
Man kan ju knappast må bra efter eller?
Jag vet inte, om jag skulle såra någon så skulle jag må extremt dåligt och känna mig som ett svin. 
Är det uppmärksamheten man kräver bara?

Har ingen förälder lärt sina barn att vara snälla mot varandra längre?
Jag mena, lärt dom att man ska vara snäll om man ska ha vänner och att man ska vara sig själv?
För det är väl vad våra föräldrar ska säga till oss?
Särskilt då vi är små, borde man inte ha lärt sig då?

Jag fattar inte hur man kan vilja få folk att vilja ta livet av sig?
För ofta leder mobbning till sådant och vad beror det på?
Vad folk säger och gör?
DET ÄR JÄVLA SJUKT helt enkelt.
Hur kan man vilja göra så mycket ont mot en människa?
Jag kan inte förstå det alls.
Förstår inte hur folk inte vågar säga emot heller.
Det är fegt, extremt fegt.
Dom är lika delaktiga som mobbarna tycker jag.
Om man ska stoppa sådant så måste man våga göra något också, för att göra skillnad, gör något.
Om du vill att saker ska ändras, var med och ändra på det, gör något.
Vad som helst!
Du behöver inte gå fram till högsta hönset och säga "dra åt helvete" även fast så är kanske det man känner.
Det räcker med att försöka bli vän med offret och visa att det är inget fel på den utsatte eller att säga emot då någon säger något taskigt, då våga fler göra skillnad.

Jag är bara besviken på mänskligheten, fattar inte hur det kan bli såhär.
Jaa, jag orkar inte skriva mer om det här, kanske en annan dag.
Men det är bara jobbigt att ha detta i huvudet ofta, ibland.
Jag vill göra skillnad, därför skriver jag det här.
Godnatt//Malin





Är samma person<3

Kategori: Tankar och åsikter

Vissa saker börjar förstå mer och mer nu.
Jag har nog varit lite borta den senaste tiden, inte fattat saker.
Men jag tror allt handlar om att nu, jag har lyckats blivit den jag tror jag vill vara, jag vet inte än.
Jag har blivit en bättre och gladare person och det har tagit ett år snart och det är tack vare mycket, min familj och pojkvän.
Men under denna tid har jag glömt att det finns mer saker, vänner?
Jag har hört att många är sur på mig för jag varit så mycket med min pojkvän och inte lika mycket med mina vänner, jag förstår dom men jag har nog behövt hela den tiden för att bli gladare.
Lycklig.
Vissligen kommer dom som är eller varit mina vänner säkert säga nu att jag är en usel vän men vad var jag förut?
Jag är helt samma person men mognare och gladare.
Detta är riktat särskilt mycket till min blodsyster men jag kräver inte att jag ska få en till chans om man ska säga så men jag vill inte var osams längre.
Det räcker helt enkelt.
Det var en av dom närmaste och bästa personerna jag kände och jag vill inte förlora henne.
Men så har det inte bara handlat om att jag inte varit så kontaktvänlig för jag vet att det handlat om andra saker också.
Hur som helst är det kanske dumt av mig att vänta ett helt år att göra allt rätt eller vad man ska säga men jag tycker inte att det är bara är mitt fel.
Jag vet i alla fall att jag inte varit så social med mina vänner och att jag ska prata med dom.
Ja, det var väl allt<3
Mycket går runt i mitt huvud just nu :P//Malin