oneamongallstars.blogg.se

Varför jag tror på sannkärlek<3

Kategori: Tankar och åsikter

Jag tror på sannkärlek mest för att mina föräldrar har berättat om det och sagt hur det är.
Visst min mamma har väl sagt mest om det, men det är otroligt enligt mig hur som helst.
Mamma och pappa träffades då hon var 20 eller 21 och min pappa var 15år<3
Mamma sa att han kändes speciell direkt och dom har hållit ihop sen dess vilket är några/många år^^
Man känner sig som stolt när man tänker på det för det känns som dom verkligen kommer vara ihop hela livet.
Mamma sa till mig att du kommer känna direkt då du träffat den rätta för det gjorde jag i alla fall. 
Något sånt i alla fall:$<3
Men jag tror på det för dom har varit ihop sen pappa var 15 och självklart att dom bråkat och varit med om svåra saker och dom fick barn ihop tidigt, men dom har inte gjort slut eller gett upp för det<3
Och det ha visat att kärlek kan klara av allt, känns det som.
Även fast jobbiga saker har hänt så ha dom fixat det och det tycker jag är väldigt starkt och fint<3
Ett sådant förhållande vill jag ha, att man klarar allt med varandra och älskar varandra ovasett vad, det tycker jag visar sann kärlek<3
Liksom igenom vått och torrt<3
Det är mäktigt tycker då jag och självklart så är dom två förebilder för mig<3
Jag älskar mina föräldrar och jag är stolt<3
Nu får ni ha en bra dag<3
Kram!/Malin<3

Vänner kommer och går men familjen består<3

Kategori: Tankar och åsikter

Tänkte att jag skulle ta och förklara vad jag menar med detta.
För jag är ju inte ensam och kompis lös precis.
Föräldrar älskar eller borda älska sina barn vilket mina föräldrar gör.
Jag har en väldigt tajt familj eller vad man ska kalla det.
Vi är väl en ganska ovanlig och knasig familj egentligen, men det är inte dit jag vill kommma.
Det är att man kan bråka med någon, då finns alltid mina föräldrar, syskon eller annan familjemedlem.
Dom finns där alltid som stöd i alla händelser<3
När du känner dig ledsen, arg eller har förlorat någon.
Det kan vara att någon har dött eller att man gjort slut med sin pojkvän/flickvän och då finns min familj<3
Jag menar, det är en del av mig som inte går att förlora, visst om dom kanske dör men så djupt och hemskt tänker jag inte tänka.
Mina föräldrar och min pojkvän är nog min trygghet i livet just nu även fast jag inte kanske kan säga att mitt förhållande kommer hålla hela livet direkt, men han betyder extremt mycket<3
Och det gör mina föräldrar och mina syskon med som sagt<3
Mina föräldrar har blivit en förebild till mig, mamma har varit det ett tag men nu tycker jag att dom båda är amazing x)<3
Kan berätta mer om varför<3
Nu kan jag inte skriva nå mer men jag tror kanske att folk fattar var jag vill komma<3
Ha en bra dag//Malin<3

Kompis tjafs

Kategori: Tankar och åsikter

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den senaste tiden.
Vet inte riktigt vad folk vill veta om mig och om jag skriver något som är bra.
Sedan så skriver vissa männsikor redan vad jag vill förmedla ibland så man vet inte om det är värt x)
Fast ändå vill jag skriva och jag vet att jag har mycket som jag vill säga.
Jo, nu har jag nog något.

Som att det inte finns lika mycket pålitliga vänner just nu i mitt liv eller vad man ska säga.
Jag kan inte säga att alla går inte att lita på men jag känner att jag inte riktigt vill vara med vissa för jag blir bara sårad.
Särskilt nu när jag äntligen har sagt vad jag tycker och dom visar att dom inte bryr sig.
Jag har ju en jag kan vara med lite i klassen men efter vad jag sagt till dom andra vännerna så blev jag väl lite ensam och ja, det visar ju att dom inte bryr sig och inte bryr sig om mina åsikter eller vad man ska säga.
Jag kan ju berätta vad jag sa kortfattat:
*Att jag var besviken på hur mycket skit dom snackade om folk (vissa som dom inte ens kände)
*Att dom planerat en helg som dom skulle vara med mig och sen utförde dom den själv och deras ursäkt var att jag skulle ändå inte varit med för jag skulle vara med min pojkvän.
*Att dom inte ville lyssna på vad jag hade att säga och kunde inte säga förlåt då dom sårat.
*Att jag mådde dåligt hur dom varit mot mig helt enkelt.

Sen när jag sagt vad dom tyckte så fick jag svaret "Jag förstår inte, kan du ta om det där" 
Det var väldigt taskigt gjort och jag är väl ganska besviken.
Jag trodde dom skulle visa att dom brydde sig om mig och ta tag i problemet så man kunde gå vidare eller vad man ska säga.
Jag fick som en chock också eftersom jag varit med dom 1-2 år på skolan och så skiter dom helt enkelt i vad jag har att säga.
Dom bara låtsas som att dom inte fattar och börjar undvika mig?
Sen på ett drygt sätt som att dom vill vara dum också.
Jag trodde att dom skulle förstå och försöka reda ut det, men det blev ju inte så.
Jag känner mig nog lite sur också för jag fatta inte om jag har gjort något?
För då skulle dom ju sagt emot och sagt att jag ex. inte var så bättre själv eller att jag varit dum, men det har dom inte.
Tanken som går igenom mitt huvud är ju, ville dom ens vara med mig från början?

Det är inte att jag har problem att vara ensam på skolan eller så, jag har min familj, kusin, pojkvän och hans familj + två på skolan.
Sen kan jag prata med folk i klassen, för jag har ju inte problem med att söka kontakt egentligen.
Sen får jag säkert en massa nya vänner i gymnasiet, som kan kalla mer vättiga vänner sedan.
Det är bara att man är chockad och vill ha ett svar varför dom bröt kontakten istället för att bry sig om vad jag hade att säga.
Jag är väl mest besviken på att dom ska bryta kontakten på ett så svinigt sätt och säga att dom inte fattar och sedan börja undvika mig, utan svar på egentligen varför.
Men nu vet jag ju att dom egentligen inte var några riktiga vänner.

Nu har ni fått det förklarat ;)
Ikväll ska jag vara med familjen och gymma om det går som planerat^^
Som mina föräldrar alltid har sagt "Vänner och pojkvänner kommer och går men familjen kommer alltid bestå"
Det känns verkligen som så också<3
Så man kan väl säga lite som att dom alltid kommer vara dom riktiga vännerna och min pojkvän då :)<3
Det var allt just nu så KRAM//Malin<3